poprasism

jag läser den för andra gången nu, caroline ringskog ferrada-nolis artikel om avsaknaden av debatt kring rasism inom dagens populärkultur. eller, som bon skrivit i ingressen:
"På sjuttiotalet var det tufft att vara ihop med glyktingar. På nittiotalet var alla coola snubbar whiggers. Det var länge sedan. 2006 kom populärkulturens etniska rensning. Nu vill alla hipsters vara vita"

Fan vad glad jag är att den här artikeln har skrivits, och fan vad glad jag är att jag nästan kan ta på den upprördhet som lyser genom raderna.
och att den presenteras i en tidning som är en del av den vita populärkulturen (som hon flera gånger poängterar). För även bon har sin beskärda del av problemet.

lite irriterar jag mig på passager i texten, hur den inte tar upp motsatsen, att svart musik och hiphop faktiskt tar en ganska stor plats på de flesta recenssionssidor och årsbästalistor och diskutteras på samma sätt som Eric Shuldts "finkulturella" pianosonetter. hon skriver att finkultur inte går att frånkoppla från konservatismen, och därmed per defenition köns- och rasstrukturer. lite hårt kanske. och visst finns det fler populärkulturella journalister som gillar feminism mer än klassisk litteratur än karolina ramqvist? vilken liten värld lever hon i egentligen? och måste man sätta dem på en skala,feminisimen och den klassiska litteraturen? vad tjänar det till att sätta dem mot varandra?
och vissa personer tigs ihjäl. inom mode/design/litteratur finns exempel på svenskar med invandrad bakgrund som lyckats och får cred från den vita hipsterkulturen trots att de omfamnar sitt utomsvenska ursprung. alejandro leiva wenger, abbas, kirkelido (hmm stavning). allt är inte totalt nattsvart.

men trots dettta, och trots att crfn ibland blir lite tendensiös och ibland verkar välja exempel för att bevisa sin tes snarare än att släppa fram åsikter som ifrågasätter den, känns poprasism just nu som väldigt viktig. jag hoppas på en lång stor bra debatt. (inte en tråkig pseudodebatt som det blev av srfns förra artikel, den jobbiga om pophögern, där journalisterna blev extatiska över att en annan journalist droppade deras namn i ngt inlägg. ) jag hoppas att dn, svenskan och alla livstilsmagasin tar åt sig. jag hoppas att den etablerade journalistvärlden fattar att gringo inte kan funka som deras "mångkulturella" ursäkt. (jag håller med crfn - gringo suger, deras tidning coh deras sätta tt dela upp sveriges befolkning genom epitet, ordval och genom att medvetet lyfta fram fördomar om en grupp mäsnniskor istället för att tala om vad som är intressant om dem som individer, leder itne till något gått. det är kontraproduktivt. (kan man använda detta ord här.. hmmm) jag har haft min beef med dem och gick inte helt segrande ur. )
och jag blir också äcklad av de gränser som dras upp. och jag gör det bästa i att skita i dem. och fan, det finns ju exempel på att saker förändras. de namn jag nämnde tidigare och massa andra. sverige är ju i relatiteten ett blandat land. förhoppningsvis kommer att bli än mer så om tio år.

nu orkar jag inte ens kolla igenom mitt svammel... men läs carolines text

(och faktisk hittade precis mer på samma tema i dagens dn- karolina amqvist skrev en kolumn om hip hop inom dagens kulturvärld, också interessant. och de hade med en intervju med Caryl Phillips som skriver eftersom han ser ett behov av att svarta inom litteraturen inte enbart ska reduceras till slavar eller kriminell (eller som den dansande vilden borde man väl lägga till här). kul att dn har med detta när de annars lyckats med den aldrig förut gneomförda bedriften att gestalta ett lands motståndskultur genom en hiphopgrupp. här schullerqvist om palestinska Rapperz, Gazas första hiphopband. Bara rubriken "musiken är vårt vapen mot ockupationen" kan man bli mer föutsägbar??? (hmmm, hur ska vi beskriva ockupationen på ett nytt hippt sätt nu när den har pågått så länge och vi redan berättat om nermejade hus och självmordsbombare och illegala murar? jo, vi letar upp några ungdomar som spelar hiphop. det gör vi))

bloggpanikångest

oj då, jag fick lätt panikångest idag när jag var på bonkontoret o hämtade upp några nummer med elitlista-texten. anders nämne att han sett att jag skrivit att jag inte trodde på hälften av grejerna som juryn röstat fram i min blogg.
shit. fan. det var inte helt meningen att folk skulle läsa det här. eller gärna folk men när ngn som man känner gör det så är det som att visa sin dagbok i en infall av alltför öppenhjärtigt 70-talsbeteende. här har vi inga hemligheter för varandra. här är alla lika bra o fina o smarta.
men det stämmer ju inte.
och jag gick därifrån och bestämde mig för att inte skriva mer, men nu gör jag ju det ändå. tror i och för sig inte att detta är så kul att läsa för utomstående att de kommer tillbaka alltför ofta.
men,
jag tycker ändå att om det finns ngn här (mer än anders) som på något sätt känner mig så är det inte mer än rätt att ni ger er till känna. det är ok om ni läser men gör det inte i smyg. det är ett dåligt mänskligt drag att snoka.
och sen borde anders åxå skaffa en egen blogg och skriva personliga saker så att jag kan läsa den... typ öga för öga.

efter bon gick jag till ringen och hämtade upp min beställda sittpall i läderimitation och såg träslöjdsläraren som brukar dansa på mosebacke hela tre gånger. Jag tror att det är ett sign som säger: "allt är bra, mirjam bry dig inte så mycket". Eller?

och så en grej till. roligare.
tony har gift sig. caroline berättade för några timmar sen.
därav bilden
fan den killen är värd allt. hoppas att han slutar att snöa in på alla sina konspirationsteorier nu. jag ska på bröllopsfest den 15e.
han e den första jag känner som gift sig. om man räknar bort johanna som jag aldrig aldrig träffar och som gifte sig frireligiöst med en pastor.
men snart är det andra carolines tur. hon är på väg i ett plan mot NYC och grocery park men lajnus för förlovning. allt lycka till er. och jag SKA vara tärna, trots att ni inte ska ha ngn. puss

ciao ciao

vinterkräkan

den har aldrig drabbat mig tidigare och jag vägrar tro att den drabbat mig nu. gissar mer på matförgiftning. eller att arbetarna med flit förgiftat mig. för att de är såna.
här är vad jag gjort idag.
frisknat till.
tvättat allt som jag äcklat ner.
ätit lättsmält potatis och fiskbullar. (ja, jag kan äta)
sett little miss sunshine. frank var rolig. och farfarn och dwaight... annars så där.

här är vad ajg ska göra:
städa allt som går (alltså allt utom där arbetarna tejpat för och skräpat ner och tagit plats)
se dexter

här är vad jag ville göra
gå på relesegrejen för dns pophopp 2006. men det funkar bara inte

här är vad ni ska göra om ni blir sjuka
värm flädersaft (eller vatten med 2 msk socker) blanda i ett kryddmått salt. drickes fördelaktigast med sugrör.

dn censurerar poppius

ha kolla inlägget på poppius blogg igen. nu äör det bortplockat. Provokationen var nog lite för avancerad för dn.
vad jag kommer ihåg hade han lagt den judiska rasen som nummer tre och den asiatiska som nummer 4. undrar om han inkluderar både mongoler och sydostasiater. och om han pratar om judar som ashkenasiska och sefardiska judar ihopklumpade????

hundar, katter, människor?

haha, han fortsätter sina försök att provocera omvärlden via den svårnavigerade dn-bloggen. nu har han listat de finaste raserna. troligtvis människor.
men han lyckas inte riktigt med sitt uppsåt. Om han hade tagit med den vita, och lagt den i topp - då skulle det vara provocerande.
och om han verkligen ville rangorda människors skönhet, visst skulle väl den judiska komma högre upp. eller inte?

bästa exotiska frukterna

jag och carro f. hade en extravagant fruktsession i går kväll. vi åt sakta, kände av hur smakerna förändrades från surt till sött till banan. det var som att fin vinprovning eller avsmakningsmenyn på lux.

dessa frukter åt vi:
1. cumquat (favvo sedan länge. besk, sur, söt liten citrusfrukt. man äter skalet)
2. limequat (släkting)
3. sharon
och grejen är att vi hade ytterligare tre frukter men jag hittar inte namnet på ngn av dem på nätet.shit vad de måste vara ovanliga.
en var lik passionsfrukt, men kränorna var lite större och knapriga och den var gul
en var röd utanpå fruktköttet var gulorange med mörk saft och kärnor. mycket vacker. som en droppe.
en var gul med mest kärnor och hinnor inuti, kärnorna var sötsura, hinnorna sura och det lilla slemmiga närmast skalet smakade banan.

den seendes rädsla

det var faktiskt ganska svårt. jag kände mig ganska rädd och överflödig. ville ibland gömma mig och helst av allt vara ngn annanstans än omgiven av synskadade. jag är inte van vid detta. förstå mig. jag blir ett mellanting av överdrivet hänsynstagande och en tant som snackar med små barn.

Vissa satt sakta vaggande fram och tillbaka, liksom utvecklingsstörda chassider, en kille hade vita pupiller och vit iris. shit alltså. jag hade svårt att komma på följdfrågor. och det svåraste när man intervjuar handikappade (jag gjorde en grej på döva invandrare för några år sedan) är att jag inte vet vilka frågor som är övertramp eller inte. vilka samtalsämnen som uppfattas som förudmjukande. jag tar för små risker. Vågade knappt fråga vem som var blind och vem som hade ledsyn, bara såg ljus och mörker eller hade begränsat seende. dumt. av mig. senborde jag självklart ha snackat om hur de uppfattar världen ossv. jag är ju mest intresserad av det.

tyvärr var ju de flesta lite socialt borta. många av dem har nog denna förening som ursäkt för ett liv. Mycket möjligt i och för sig att jag även har mina vänner och går ut på mina klubbar som ursäkt för ett liv...

peter w var jobbig. och blev nog ganska tagen av jobbet. berättade att han planerar att fortsätta arbete med dem.

synskadade here I come!

Nu har jag alltså intervjuat honom. shortbusregissören. han var trevlig. väldigt liten och med en mörkblå skogshuggartröjan. hellyhansen stylee, med en liten dalahästbrosch dagen till ära satt han uppkrupen (verkligen uppkrupen) i en fotölj i blå rummet på hotel diplomat. (värsta shyssta hotellet, väggar i filt och en major som strosade runt i lobbyn - jag vill bo där).
har vekrade väldigt trött. inte kontigt efter timmar, må ader av intervjuer. men var ändå så där bra artikulär och intresserad som amerikanska indepoendent mskor kan vara. ibland snackade han på så monotont och lågt att jag tappade bort mig, men mest var det väldigt roligt samtal. konfronterade honom med mike mills kommentar att det inte går att chocka med sex längre inom amerikansk film. han höll inte med. fick ihop en text jag e ganska nöjd med. men hade allra helst velat ha en lång fråga svar vju med honom. Ja ja... annangång

drog igår kväll till öppningsfesten på spy bar. var ganska låg innan och upprepade gång på gång att jag inte ville träffa ngn jag kände för att jag inte skulle klara av att snacka normalt.
självklart träffade jag halva min bekantskapskrets och såg typ ännu fler som jag gömde mig ifrån. Båda redaktörerna var där. känner fan aldrig igen bonanders han blir bara mörkare o mörkare i håret. hade tänkt droppa intervjutipset med en annan dokuregissör men var som sagt inte så talkative. får göra det senare. Och sebastian var väldigt söt, men lika plump som alltid. det första han säger till mig var en kommentar att han inte fått ngra samtal ang referenser för det där jobbet jag sökt. ...Nej, tack för att du påpekade det så smidigt men jag vet, de ville inte ha mig....
och sen hade han sagt ngt konstigt till kristina om hennes band.
men jag uppfattar det som mer roligt är elakt.

fett bakis idag på jobbet.

imorgon blir det mitt mest absurda jobb hittills. ska intervjua 12 pers från unga synskadades riksförbund som lär sig stand up comedy av peter wahlbäck för motkraft, unga nykteristers tidning.
sjukt.
men det betalar avtalsenligt. jag har ALDRIG fått avtalsenlig lön!!!

mina skills

när jag ver i malmö och det var söndag och vi var bakfulla fick jag i uppdrag att hyra film. Jag hyrde Napoleon Dynamite för att den är mycket rolig och bra att se bakfull. sen råkade jag slänga påsen med filmerna i soptunnorna på gården när jag skulle slänga efterfestens skräppåsar.
kom på det 2 timmar senare när vi skulle se filmen. då var jag tvungen att leka uteliggare och rota bland soporna. äckligt.

sen gillade de inte ens filmen. så vi var tvungen att stänga av efter 30 min.
tror att ND är lite av en tudelare i humorvärlden. jag älskar att han aldrig byter tonläge och uttrycken han använder när han skäller ut sin snajdige farbror och när de snackar om skills.

frida och david tyckte han var äcklig.

mina skills:
jag har en sweet bike.
jag kan välsigna brödet på hebreiska
jag kan gå på knäna sittande i skräddarställning
jag kan sitta blickstilla 10 timmar på en dag och meditera. eller kunde en gång i tiden.
jag är grym på att hitta saker som jag slängt i soptunnor

JCM

han har gjort en grym film. jag ska träffa honom imorgon. jag ser fram emot det. ska fråga om the ark - kolla kolla och höra om framtida projekt. nu ska jag först hem o kolla förra filmen hedwig and the angry inch så jag har sett den innan. kan vara bra.
undrar om man ska ta sig till öppningsfesten på spy bar också. ska enligt utskicket vara inspirerad av shortbus. hmmm.. låter ganska omöjligt att fixa. en fest a la shortbus i moderata sverige. som att bli full på tvål. fast det har ju i och för sig ett antal unga göteborgare fixat förut...

läs inte det här

oj jag tog bort denna/MIRRE

djävulen bär skitfula kläder. och ställer dumma frågor

jag flög in till malmö i morse. tre på morgonen gick jag upp, bara för att stå och frysa och vänta på bussen från södertälje som skulle ta mig till centralen. s¨jävla dumt att inte ta taxi. blev lite dumsnål.
väcktes åxå kl 1 av en full carro som ringde och menade att historien jag berättat för henne om martin som tog svamp blev hög i hyde park och hittade ett troll som han tog med till hotellet och som visade sig var ett downssyndrom-barn, bara var fejk. gustav säger att han berättade den för mig och att den finns i förra numret av vice.
jag säger att de ljuger.

här i malmö har jag typ bara slappat i fridas säng och sedan i soffan framför tv:n.
loves it.
fredag och jag får slappa. frida e på handledning för sin uppsats och jag kollade morgonprogrammet på tv 4 med Lennart the shrienk som försöker prata om skilnaden mellan (traditionellt) manligt och kvinnligt och hur dett påverkar relationern samtidigt som jävla cp-programledaren Malou von Sivers avbryter med dumma frågor.
hur ointelligent och dåligt på sitt jobb får man egentligen vara. hon e ju bara pinsam. lägger ord i hans mun och leker hobbypsykolog. vid hennes slutkläm aka försöka vara smart fråga tittade lelle bara på henne och pressade fram ett "...okej"
det var lite kul.
men roligast var när hon berättade att under hennes tid som ankare på nyhetsmorgon (dvs 7 år) hade hon knappast sex med sin man. hon var för trött på kvällarna.
bra, fortsätt att krydda programmet med detaljer från ditt privatliv???? helt absurt dålig tv.
jag svor hög flera gången och kände för att kasta fjärren mot skärmen.

nu ska jag back till soffan. nu: MTV! vill se justin bring the sexy back

sen har frida lovat att vi ska hitta malmös billigaste falafel. det e sjukt billig falafel här. jag ska köpa hem massor.

vet ni vad som är tråkigt?

1 att jag väcks varje morgon av arbetare som knackar på dörren. de vill komma in och arbeta hos mig och titta på¨mig när jag käkar frukost och kommer ut ur duschen.

2 att dessa samma arbetare använder min toalett och gör slut på toalettpappret.

3 att dammet som arbetarena rör upp lägger sig som ett lager över möbler och fönsterkarmar och blommornas blad. jag har dammtorkat alla mina växer idag.

4 att säsong 1 av weeds inte var klar nerladdad när jag kom hem. hade glömt att koppla datorn till elen. 8 timmar kvar.

5 att mitt bredbandsuppkoppling som ska ta 100 mb per sek bara klarar av att ladda ner i 15.5 K/s... just nu. hur fixar man det snabbare.

6 att mitt element låter som rinnande vatten pga att arbetarna tagit bort det andra elementet och öppnat ett hål i väggen så jag hör vad som händer i rören. det e i och för sig lite kul också

7 att ingen kommenterar på den här bloggen. okej vet att ni inte e så många som läser.

det där sista e lite dubiöst faktiskt. jag vill inte att folk ska läsa detta för vissa grejer e ju privata som jag inte brukar snacka om med vem som helst i vanliga fall men samtidigt vill jag att folk ska läsa det som är privat och allt annat och att folk ska itnressera sig för vad jag tänker eller säger eller gjort under dagen.
det har jag nog alltid velat. jag blir sjukt irriterad på jobbet när folk inte bryr sig om att jag ätit polska inlagda gurkor dan innan eller varit ute på spyan och mött en gammal bekant eller har en undersökning med carros tomas om vilken svensk skådig som skulle bil den bästa statsministern. (alltså om arnold gjorde politisk karriär kan ju våra svenska stjärnor också fixa det)

hmm... nu kokar ägg. de kokar nog sönder....

happy days are here again

Allt funkar!!! jag skrattar i min ensamhet. det bubblar i bröstet.
och de mejl som inte hade hittat fram till min trygga famn är nu också tillrätta. de bara var tvugna att att ta en paus och sitta o sotta ett tag i ett hörn i den ocean som vill kallar cyperspace.
peace
mirjam

fan fan fan

jävla mejlprogram. det har upphört att fungera. jag är handikappad. som när man tappar mobilen. sedan i fredags har mejlprogrammet vägrat att ta emot eller skicka mejl. och jag som väntar på viktiga grejer. HATAR när teknik inte funkar.
och den enda som kan fixa det e rob som jag dejtade förut, för det e han som e administratör och jag har inte snackat med honom på ett antal veckor och det e lite jobbigt det åxå.

sånt här händer alltid mig. ALLTID. tappar bort plånböcker, lämnar mobiler på tunnelbanan och glömmer pass när jag ska till polen (eller rättare sagt - jag lämnade passet hemma med flit för jag visste att polen var med i EU och inom EU behöver man ju inte pass... hur dum får man egnetligen bli. jag e ju liksom en van resenär). men allt brukar fixa sig. köpa ny mobil, spärra visakortet etc. plånboken kom tom tillbaka - jag fick hämta den på polisens hittegodsavdelning på kungsholmen. en liten blonderad tant lämnade ut den till mig. alla id kort, rabattkort och mitt enda vipkort fanns kvar. inte visakortet men det var ju redan spärrat. sa till henne att det hade blivit stulet på spy bar, sa till alla andra att det måste fallit ur min väska på spy bar men sanningen är att jag glömde det bredvid mig i baren på spyan. som sagt jag gör sån jämt. men allt fixar sig.

Förutom nu. NU måste det ju fixa sig direkt. jag kan inte vänta. det gäller inte pengar längre. det gäller ju kontakter.

shit nu skrev rob precis att han raderat hela min utkorg... jag har ju viktiga adresser där

faaaan vad jag hatar det här

nu skrev han att jag ska testa mejla... ska göra det.

Set Adrift On Memory Bliss heter den ju

grym i alla fall

jag är (hör och häpna) bakfull ...

jag har läst två bloggar som börjar gårdagens inlägg på detta sätt.
jag tror
a att det känner varandra
b att de e soulmates in another liv
c att det e rätt vanligt att vara bakfull på en lördag.

bakfull stämer på miog åxå. och jag e duschad o vaken fast klockan inte e 11. faster o farbror kommer och hämtar upp mig. vi ska till västertås och farfars grav.

jag e fräsch som ett äppelkart.
inte.

igår. middag marcus o lina. fårost i saffran i salladen. drinkar. hund. fina linas kläder. misslyckad introlek. rolig storytelling. långrobban var roligast när han berättade hur han försökt lufta elementet och skruvat av hela muttern och svart vatten strömmade ut på vardagsrumsgolvet och han sitter med tummen för hålet och försöker deseprat rädda deras powerbooks.
spy bar. andreas från london ser ut som han gjort i 8 år. han ville inte berätta vad han gör nu. misslyckad figur.

kvällens låt pm dawn: set a drift (shit jag vet inte vd den heter men det låter ju så) on memory lane.

puss o kram

jag gör som de andra

jag läser hur folk listar dagens soundtrackoch sina favoritlåtar och jag vill ju också vara som alla andra så här kommer det:

dagens låt är Tale from black med Tunng.

så fin så fin. den går på repeat och jag vill veta vem tjejen är de sjunger om och jag gillar introt jag gillar verserna och jag gillar gitarren och jag gillar samplingen.
det skär i hjärtat. '

min kära vän och stabile sambo (inte med mig utan självklart med lina) frågade idag hur det gick med kärleken.
faaaan.
jag blir så trött. det e så jävla jobbigt med det därf. helt plötslig måste jag bevisa mig på ngt sätt att jag e bra trots att jag inte har ngn. vilken kärlek svarade jag. för den existerar ju inte alls i mitt liv just nu. eller under de senaste åren heller för den delen. eller någonsin.

(who's sorry now, sjunger hon så den samplade rösten?)
nu vill jag aldrig träffa honom igen. eller ngn som frågar mig hur det går med kärleken. jag blir bara så ledsen och så ensam.

låten en gång till.

ofta blir det så att jag hittar en låt som jag älskar så hårt att den måste gå på repeat i några veckor. sedan kan jag gå vidare. ibland överlever låten den hårda berhandlingen. ibland inte.
dessa låtar e några som jag gått igenom den senaste tiden

softer then skin - saralunden (överlever alltid i flera år)
a little bit very dark - marlene (o de andra som ligger på hennes myspace)
fighting away the tears - mocky ft feist.
chosen one - concretes

och nu alltså tunng
om man kollar de mest spelade på min iTunes finner man följande:
softer then skin - saralunden 111 spelningar.
baby let me follow u down - bob dylan 69 spelningar
I want you . bob dylan, 62
to hide this way - taxi taxi, 59

men detta är alltså hemdatorn. ska kolla upp jobbet imorgon. ja, jag jobbar lördag. massa ob. det e ok.
nu ska jag dra till nada för den öl jag tidigare sa att jag inte skulle dricka ikväll
men, jag gör ju som alla andra
mirjam

McDonalds som mättar ångesten och smältsnö som släcker törsten

snökaoset igår fick mig att tänka på mitt favorit south parkavsnitt. det där när halva byn stängs in i skolbyggnaden under en natt utan att kunna komma ut. nöden har ingen lag och de började snabbt bli en alive stämning på de instängd. if wewant to survive the night we must eat. sen börjar de leta frivilliga kamrater att äta upp. de slutar med att de kannnibalerar sig igenom halva gruppen under en natt.

precis så var det på t-centralen. alla var fast och tågen var sjukt försenade och alla åt macdonalds. har aldrig sett en så skräpig plats i sveriges historia... förutom hultsfred.
mat som mättar ångesten.
en kvinna hade åxå gjort sig ett litet hem i utrymmet där 3s försäljare brukar stå. mellan reklamskyltarna och deras desakr hade hon slagit sig ner med bok, bagage och mcdonalds.

roligaste notisen hade aftonbaldets hemsida. "de bajsar ute på vägarna".
jätte alive i hela den notisen... måste nog lägga ut den. notera smälta vatten grejen. killen verkar klara allt.

”Folk bajsar på vägen”
Kaos utbröt på Essingeleden. Många övergav sina bilar och fortsatte till fots när köerna inte rört sig på timmar.
– Snart måste jag smälta snö och lapa i mig. Jag har suttit här i snart fem timmar utan mat eller vatten och börjar bli snurrig i huvudet, säger Mikael Ivarsson, 58.
– Folk går ut ur sina bilar och bajsar på vägen. Det är totalstopp, man tar sig inte framåt.
/Jill Sjölund

jag var tvungen att ta med artikelförfattarens namn. lite kredd ska hon ha som skrivit en sådan fin text.
mirre